Dag 38 av 120

Det rullar på och det var inte jobbigt att gå tillbaka till att äta måltidsersättningar igen. Skönt! Jag äter middag på kvällen. Men inget svullande. Det känns jättebra faktiskt. Att jag känner när jag är mätt och är mer nöjd med det än på länge. Känns bra. Mannen frågade mig tom om jag ville ha glass (som vi har i frysen) men jag tackade nej och var faktiskt inte sugen. Det var inte för att vara duktig. Det är ganska olikt mig. Jag funderar på att det här med kolhydrater och att jag får ont i kroppen av för mycket börjar påverka mig till att jag kommer att äta lite mindre av den varan. Att jag börjar förstå vad mitt överätande gör men min kropp och hur det påverkar hur jag mår. Jag klarade pastan igår utan att få ont. Nu åt jag en normalstor portion. Dvs kanske hälften av vad jag annars kan smälla i mig. Jag sov nog lite sämre men det kan ha varit stormen utanför också. Det blåste rätt så hårt i går. Hi hi lite skoj är det att utvärdera vad som händer. Bra att jag har bloggen att dryfta detta i så att jag kommer ihåg.  Bild från vår Stockholms helg. Kallt men soligt.

Idag har jag bokat biljetter till mig och min kompis A till Augustifamiljen på Babel i Malmö. Sångarna från Weeping Willows och The Soundtrack of our Lives kommer tillsammans att uppträda med gruppen augustifamiljen. Ska bli skitkul. Jag är stort fan av både Weeping Willows och The Soundtrack of our lives. Den 25 februari spelar de på Babel i Malmö om det när någon mer som läser det här som är intresserad och bor i Skaune….. (ja mitt försök till att skriva på skånska). Kul kul kul tycker jag att det ska bli. Det är även bra för vännen A och mig att umgås lite som vi gjorde förr. Vi har kommit ifrån varandra lite men har det väldigt trevligt och roligt ihop när vi väl gör något tillsammans. Det är spontaniteten i att umgås som tyvärr har försvunnit. Kanske vi hittar tillbaka till den kanske inte. Time will tell.

Okej! Idag fick jag faktiskt klartecken igen att testa några joggingsteg av sjukgymnasten. Tjohoooo på det. Jag visade sjukgymnasten hur jag brukar jogga. Dvs väldigt nära marken och ganska sakta. Jag skjuter inte ifrån och därmed böjer/påfrestar jag inte leden så mycket heller. Dvs jag använder den opererade leden mindre när jag springer än när jag går. Nu återstår bara att se om foten klarar av stötarna som jogging ändå ger. Vi får se. Ska leta upp mina största joggingskor eftersom att vänsterfoten är lite svullen fortfarande.  Om väglaget är ok på söndag tänkte jag nog slänga på mig mina fodrade fula joggingbrallor och bege mig ut på en kort kort löprunda med lite gång insprängt. Det blir inga 7km – 15 km som jag körde i somras. Nä det blir nog max 3 km totalt tror jag. Runt på Östra Torn bara. Men någon stans ska jag ju börja trots allt. Fick axeln tejpad idag igen. Det känns bra. Jag slappnar på något sätt av mer i den när tejpen är på. Konstigt. Men skönt. Känns det bra så är det nog det också.

Idag på Core passet efter jobbet så kände jag mig mycket starkare i magmuskler och i ryggmuskler. Det känns som om jag är på G nu. Träningen börjar ge effekt i styrka i kroppen. Jag är ju inte smidigheten själv men när jag gick från träningen så kände jag på min hållning att jag är på rätt väg. Det är alltid så skönt att få den känslan.

Läste på en annan blogg igår hur tråkigt det var med viktbloggar där man inte lägger ut före / under tiden / och efter foton. Jag är lite kluven till detta. Nu har ju jag inte en viktblogg då jag inte väger mig. Vill inte stirra mig blind på hur jag ser ut. Men så tänkte jag att det kanske är bra ändå att se förändringen och dokumentera den. Nu kommer ju min förändring att gå väldigt långsamt då det är viktigt att jag hänger med fysiskt i kroppen med tanke på mina ”skador”. Jag kan inte ånga på med träning som jag tänkt mig utan ta det i min takt. Min kropp ska läka.

Jag tog faktiskt två foton under första eller andra dagen när jag körde igång med Itrim för ca 4 veckor sedan.  Jag hade underställ på mig då. Ett svart. Så jag tog på mig det idag igen och tog ungefär samma bilder i samma vinklar.Jag har ingen bra spegel att fotografera i så det blir urkassa bilder. Sedan har jag ljusat upp dem en del för att man ska se bättre så kvalitén på bilderna är under all kritik. Men de får duga. Det är vad jag bjuder på. Man ser en liten skillnad om man tittar noga men inget revolutionerande. Jag är noga med att göra det rättvist. Dvs ej puta med magen eller å andra sidan hålla in den. Utan stå där rakt upp och ner bara. Ja ja håll till godo. Nästa gång jag lägger upp foton blir nog när jag kör igång med Svenska Hälsocampen. Dvs i mitten på mars.

Det bästa är ändå att känslan i kroppen blivit bättre. Jag känner mig inte alls lika obekväm i min kropp längre. Inte lika uppblåst. Det är bekvämare att sitta på bussen. Magen, valkarna svämmar inte över på samma sätt längre. Jag kan slappna av mer. Jag har gått ner ca 1 storlek i jeans. Valken ovanför magen är definitivt mindre och det är den jag tidigare mått extra dåligt av. Rumpan verkar ha fått sig ett lyft. Så det är skönt att jag ser en förändring där. Vad vågen säger vet jag inte och vill inte veta heller. Nu är det som sagt att känna efter som gäller och att kanske då se skillnaden på foton så småningom.

Förklaring bilder (ej de bästa foton men men)

Bild till vänster frammifrån är dag 1 eller 2 och den till höger är dag 38.
Bild till vänster från sidan är dag 1 eller 2 och den till höger är dag 38.

2 thoughts on “Dag 38 av 120

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s